Halmstad Frigymnaster

"Gymnastik - så funkar det

Historia

Gymnastik är en av de allra äldsta olympiska idrotterna. Sporten var med redan vid de antika spelen i Grekland och har varit med på programmet i alla moderna olympiska spel. Ordet gymnastik härstammar från grekiskans ord för naken ("gymnos"), då kroppsövningarna utfördes utan kläder.

I antikens Grekland utförde unga män akrobatik av olika slag, ibland också med svärd. Sporten utvecklades till att även utföra konster på djur. I grenen "tavrokatharpsia" tog de tävlande tag i en springande tjurs horn, svingade sig över tjuren och ställde sig på den innan de landade på backen igen.

Utvecklingen av den moderna gymnastiken brukar tillskrivas framförallt de båda tyskarna Johann Guts Muths och Friedrich Ludwig Jahn, samt svenske Per Henrik Ling. Den svenska linggymnastiken och tyska turngymnastiken dominerade under 1800-talet. Det var under denna tid som många av de redskap som i dag används i gymnastik utvecklades.

Inför OS i Helsingfors 1952 skapades den moderna tävlingsgymnastiken och efter detta är det glest med svenska OS-framgångar. Innan dess var Sverige en framstående nation med stora framgångar i framförallt truppgymnastik.

Gymnastiken är i dag ett av de populäraste inslagen i OS sett till antalet TV-tittare världen över.

Så avgörs gymnastik

Damerna tävlar i fyra olika grenar:

Hopp: gymnasten tar sats mot en satsbräda, trycker till med händerna mot en plint, utför volter och piruetter i luften och försöker därefter landa så stadigt som möjligt.
Barr: utförs på två elastiska holmar på olika höjd, 245 cm och 165 cm. Gymnasten svingar runt den höga holmen och utför förflyttningar mellan holmarna genom olika flygmoment. Även landningen på mattan bedöms.
Bom: gymnasten har en och en halv minut på sig att utföra akrobatik, hopp och dans på den fem meter långa och tio centimeter breda bommen.
Fristående: mattan där gymnasten utför akrobatik, hopp och dans till musik är 12x12 m stor. Underlaget är något sviktande för att underlätta hopp och landningar. Ett program varar i 70 sekunder.
Herrarna tävlar i sex olika grenar:

Fristående: gymnasten utför en serie balans- och styrkeövningar samt ett antal hopp under 70 sekunder. Herrarna tävlar utan musik.
Bygelhäst: under ständig rörelse ska gymnasten utföra övningar på en plint med två handtag. Benen skall inte vidröra bygelhästen vilket gör grenen till den kanske tekniskt mest krävande.
Ringar: svingövningar varvas med statiska styrkeövningar i ringarna, som hänger 280 cm över golvet. Den mest kända övningen i denna disciplin är det klassiska "korset".
Hopp: utförs på samma sätt som för damerna.
Barr: till skillnad från dambarren har herrbarren holmarna på samma höjd, två meter ovanför mattan. Tre stillmoment är tillåtna per serie mellan svingövningarna.
Räck: svingövningar åt båda håll och spektakulära "släpp" utförs på räcket 280 cm ovanför mattan. Landningen är även i denna gren viktig.
Till detta kommer en individuell allroundtävling och en lagtävling för både herrar och damer.

Varje övning bedöms av totalt åtta domare. Två av domarna bedömer övningens svårighetsgrad, vilket bestämmer maxpoängen (upp till 10,00). De övriga sex domarna bedömer sedan utförandet genom att ge avdrag för eventuella missar.

Gymnastikövningar delas in i fem svårighetsgrupper (A, B, C, D och E). Grundkravet för varje serie är fyra A-, tre B- och tre C-övningar, vilket ger en utgångspoäng på 8,8. För att kunna komma upp i maximala 10 poäng måste gymnasten även utföra svårare övningar."

Texten är saxad från svt:s hemsida